ERICA

sjukt trött och på sjukt dåligt humör alltså. det har inte varit min dag idag alltså. och det är konstigt, för det är torsdag, vilket betyder att det bara är fredag kvar i skolan, och sedan helg! torsdagar brukar vara bra dagar, men inte idag. har väl sovit för lite, och har för mycket att tänka på. men jag vet inte. känns bara som om jag inte vet vad jag håller på med ;s låter kanske konstigt men.. har inte pratat med han idag. jag saknar honom. vill ha han här. förstår du hur mycket du verkligen betyder för mig? allt du sagt har betytt så mycket. men vad vill du? det är det som jag inte förstår..

tog det den där "disskusionen" med mamma idag, som jag berättade om. men var inte alls det jag förväntade mig. vet inte om jag ska säga att det var bra eller dåligt. bra på så sätt att jag inte behövde förklara mig, men dåligt för att hon kom med dåliga nyheter.. mamma har haft ont i höften och benen ett tag nu, så för typ några månader sedan testade hon sig för borelia, och det visade sig att det var det. så hon fick pencillin och allt sådant, men det blev inte bättre. så hon åkte och röntgade och fick svar nyss. det visade sig att en kota i ryggen har hamnat fel, på något sätt, och har vuxit fast i hennes revben, och dom kotorna under den som sitter fast har försökt att "ta sig till den som sitter fast" men det har inte fungerat, så nu är dom fucked up. och nerverna som sitter någon stans, vart det nu var, har vuxit fast i dom koterna under den som sitter fast i revbenen. och den här kotan som sitter fast i revbenet är en halv cm från att "krocka" i något organ, vilket jag inte heller kommer ihåg vad det var. hänger ni med eller är ni helt borta? vet inte hur jag ska förklara men så är det iaf. så hon måste opereras iaf, och hon får inte sitta upp längre tid, hon måste ligga ner och ta det lugnt, hon får inte gå och sånt. och om hon inte opereras snart, utan om detta bara blir värre, då kommer den här kotan att krocka i organen, och då kommer hon bli förlamad, i hela kroppen.. så. det var väl det, så jag är inte särskilt glad över det. är sjukt rädd. och mamma försökte liksom "men det är inte farligt, det löser sig, jag kommer ju opereras" men.. jag vet inte. just nu känns det bara piss..

vet inte riktigt vad jag ska säga.. vill nog inte säga något heller, ska gå nu..

/ E, förstörd för tillfället.