ERICA

jag vet inte riktigt hur eller vart jag ska börja. men det finns en person som har betytt väldigt mycket för mig under några år nu, och vi har lärt känna varandra och känner varandra riktigt jävla bra nu! kan väl inte säga att det har förändrats men vet inte vad som har hänt de senaste dagarna. har inte pratat med varandra på ett tag och det känns.. piss rent ut sagt! sen fick man ett konstigt samtal som om allt verkar som vanligt? ;s jag vet inte om det är så, inte enligt mig, men tydligen för den andra personen. vill inte säga för mycket heller, men.. vi får väl ta det med varandra när det kommer på tal.. om det någonsin gör det..

sen så finns det en annan person, vad fan är det med dig?! seriöst, varför kan inte bara allt vara som vanligt? det är som om jag har blivit "en i mängden", men inte för att låta som någon som du ska vara beroende av, men vi har varit så jävla bra kompisar så det vore konstigt om det har hänt något som jag inte vet om som har gjort att det har blivit såhär, det är nästan patetiskt!

och så du såklart, du du du! vet inte riktigt hur jag ska tacka den som gjorde att vi träffades, och vet inte om jag kan säga tack tillräckligt mycket. du är helt jävla underbar! men jag vet att det finns saker om mig som du inte vet om, och jag vet att du vill veta det, men det är jävligt svårt att berätta... och förklara. men det kommer, jag lovar, jag ska berätta för dig. när rätt tillfälle kommer upp. jag vet att det är svårt att förstå sig på mig, det är inte lätt. och att vi är olika, det gör inte saken lättare, men det gör inte saken värre! jag hoppas att du finns där, förevigt. men tror det är för mycket begärt.

/ e, för att lätta mitt hjärta