sämst, sämst, sämst..
mår inge vidare. allt är bara helt fucked up. jag hatar skolan, hatar att vara hemma, saknar sofia!, jag förlorar allt och alla. så känns det nu. fy fan.. vet inte vad jag ska göra eller hur jag ska uppföra mig för att få allt som det var förut. undra hur det kommer sig att allt förändrats? man är ju ändå lixom samma människa som alltid, ska inte allt vara lika dant då? fungerar det inte så eller? vet att man inte ska klaga och allt, men måste få det ur mig! finns ingen jag kan prata med, inte om detta. jag kommer defenetivt inte att prata i klarspråk, men vill få allt ur mig!
först du. du har gått från mig till dit. jag tror inte att du förstår hur det tär på mig, hur jag vill vara med, men ni verkar inte vilja. går undan och har era konversationer som jag inte förstår ett piss av. men såhär kan jag väl inte tycka? och jag menar inte att jag är mycket bättre, för det är jag inte.
och ni. ni bara bråkar! tjaffsar och tänker inte på mig, eller oss snarare. eller bråkar ni ens? ni pratar inte. jag vet inte vad jag ska kalla det. men så jobbigt att vara där, så skönt att komma där ifrån. bättre er, snälla... för våran skull.
sedan det. vet inte hur jag ska agera. först du, du är.... aah, det är du! och ni? bestämm er! visa det åtminstonde. och pga det som hände, så ser jag dig annorlunda nu, men på vilket sätt då? vill ju inte göra något fel, och jag har ingen chans där heller.
vet inte vad som händer. vill bara spola tillbaka tiden för typ ett halvår sedan, typ april. då var allt helt perfekt. verkligen perfekt. tror ingen av er kan förstå hur jävla bra jag mådde då! alltså jag kan verkligen inte förklara i ord hur underbart livet var då! men nu då? nej fy fan alltså.
men nu tänker jag inte sitta här och försöka få fram något som ingen förstår något av, men nu har jag iaf fått skriva det, och kanske hoppas på att någon tar åt sig, och förstår att jag vill få fram något.
sofia linnea rosell jag saknar dig något enormt! du får fan inte vara borta längre, kom bara hem! har aldrig riktigt fören nu förstått att du är en del av mitt hjärta. är det för att du är borta som jag mår så här dåligt? ingen jag kan ringa på kvällen och bara prata i flera timmar om precis ingenting! eller vad som hände i skolan, vad som hände på en fest för hundra år sedan, sportlovet&påsklovet, hur kul vi hade det då, hur mycket jag tycker om dig, om vad som händer i helgen och vilket tåg vi tar till skolan. så ser våra telefonsamtal ut, varje kväll! jag älskar dig av hela mitt hjärta, du är det bästa jag vet! <3
och vill bara nämna att jag pratar med jocke elmqvist på msn just nu, och han fick mig fan på bätte humör! fick skratta lite iaf, och det tackar jag så jävla mycket för! TACK JOAKIM! <33 du förstår inte..
först du. du har gått från mig till dit. jag tror inte att du förstår hur det tär på mig, hur jag vill vara med, men ni verkar inte vilja. går undan och har era konversationer som jag inte förstår ett piss av. men såhär kan jag väl inte tycka? och jag menar inte att jag är mycket bättre, för det är jag inte.
och ni. ni bara bråkar! tjaffsar och tänker inte på mig, eller oss snarare. eller bråkar ni ens? ni pratar inte. jag vet inte vad jag ska kalla det. men så jobbigt att vara där, så skönt att komma där ifrån. bättre er, snälla... för våran skull.
sedan det. vet inte hur jag ska agera. först du, du är.... aah, det är du! och ni? bestämm er! visa det åtminstonde. och pga det som hände, så ser jag dig annorlunda nu, men på vilket sätt då? vill ju inte göra något fel, och jag har ingen chans där heller.
vet inte vad som händer. vill bara spola tillbaka tiden för typ ett halvår sedan, typ april. då var allt helt perfekt. verkligen perfekt. tror ingen av er kan förstå hur jävla bra jag mådde då! alltså jag kan verkligen inte förklara i ord hur underbart livet var då! men nu då? nej fy fan alltså.
men nu tänker jag inte sitta här och försöka få fram något som ingen förstår något av, men nu har jag iaf fått skriva det, och kanske hoppas på att någon tar åt sig, och förstår att jag vill få fram något.
sofia linnea rosell jag saknar dig något enormt! du får fan inte vara borta längre, kom bara hem! har aldrig riktigt fören nu förstått att du är en del av mitt hjärta. är det för att du är borta som jag mår så här dåligt? ingen jag kan ringa på kvällen och bara prata i flera timmar om precis ingenting! eller vad som hände i skolan, vad som hände på en fest för hundra år sedan, sportlovet&påsklovet, hur kul vi hade det då, hur mycket jag tycker om dig, om vad som händer i helgen och vilket tåg vi tar till skolan. så ser våra telefonsamtal ut, varje kväll! jag älskar dig av hela mitt hjärta, du är det bästa jag vet! <3
och vill bara nämna att jag pratar med jocke elmqvist på msn just nu, och han fick mig fan på bätte humör! fick skratta lite iaf, och det tackar jag så jävla mycket för! TACK JOAKIM! <33 du förstår inte..
Kommentarer
Trackback